jag saknar tim,

jag saknar honom men än jag trodde jag skulle faktist..
de är tomt utan han här.. vill att han ska va här just nu
och trösta mig med sina varma kramar, mjuka läppar och
underbara röst som gör orden han säger helt.. obeskrivliga.
jag älskar verkligen honom. mer än vad ma kan tro, men än
ngn annan. men de är inte så att jag inte älskar mina vänner och familj,
för de gör jag nästan lika mke. men ändå älskar jag tim lite mer..
haha, men iaf, jag saknar honom, och jag vet inte vad jag ska göra,
jag mår piss och nu när han är borta är folk taskiga mot mig (igen)
och de gör bara saken värre, mamma pratar om honom hela tiden,
pappa verkar inte bry sig om mig och att jag saknar tim, kicki
är sjuk, så henne kan jag inte prata med, anders känns helt hopplöst
att ens försöka prata med, för jag vet att han inte kommer förstå.
mina vänner förstår inte riktigt helelr, de känns taskigt att säga
de, men när inte ens jag vet hur jag känenr eller ver hur jag
ska göra, så vet nog inte dom heller de. inte för att jag tror
att kicki, pappa, mamma eller anders heller vet hur/vad jag ska göra.
men jag saknar tim så jävla mke, är på dåligt humör nästan hela
tiden. gnäller på pappa fast han inte har gjort nå, kicki får onda
blickar lite då och då, mamma är jag uppkäftig mot och anders får
oxå några smällar ibland (eller ah, iaf taskiga meningar då och då).
ingen killkompis verkar förstå hur de känns, ingen tjejkompis heller
för den delen. och sen när man blir kallad fjortis, utan anledning
eller ah, dom tycker jag har utseendet och pratar som en fjortis, (?)
men bara för de är jag ju inte de, de är ju insidan som är fjortis
om man är de, inte utsidan. jaja, just nu har jag lust och åka/springa/gå
till tyskland och krama tim, eller så har jag lust och ringa och skälla
ut honom för att han är där, utan mig. men de kan jag inte, för han har
de bra där borta, med sina gammla vänner, i sitt gammla hemland och saknar
säkert sitt gammla liv där.. och han tänker säker inte på mig, skulle
inte förvåna mig om han skulle glömma bort mig helt och hållet. jag menar
inte så, asså på de taskiga sättet, men han har de säkert mke bättre där,
slipper träffa mig, och får va där, utan att behöva ens se mig. han borde
verkligen va överlycklig. och om han är de är ju jag ioförsej oxå glad,
men inte rikiigt lika glad, hade han mått dåligt hade jag säkert gråtit mer.
fan va töntigt de känns att sitta här o gråta, men de går inte att stoppa,
tårarna bara rinner, försöker sluta, men så fort jag ser eller hör nå som
gör att jag tänker på tim så börjar jag bara gråta ännu mer. men de är väl så
om man är kär, och saknar den man verkligen är kär i. uhuu, nu började jag
gråta ännu mer.. haha, jag får ta och skärpa mig, jag är ju fan patetisk. men
efter som jag sitter och gråter för jag saknar honom är de kanske ett täcken
på att jag vekligen är kär den här gången, de liksom pirrar i hela mig när jag ser
honom, hjärtat slår dubbla slag och jag vill bara skrika eller gråta för jag
är så glad att jag har honom. jag är verkligen jätte glad att jag har honom,
vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade honom, jo jag skulle inte sitta
här och gråta, men jag menar, jag vet inte vad jag skulle ha gjort med mitt liv
om jag inte hade honom, jag vet att vi inte ens har varit tsm i två veckor, men fan
de känns som han är den rätta, jag vet jag vet. jag är bara 13 år, har många killar kvar att va kär i. men just nu känns de helt onödigt att ens försöka tänka på
de, för jag är riktigt lycklig nu. när jag ligger breve honom i sängen (vi har kläder på oss och ligger BREVE varandra, inte på varandra) brukar jag tänka på hur lyckligt lottad jag är. de är som om livet är uppdelat i flera olika lotter. och just nu är de en vinst lott. innan de va de en nitlott och efter de här kommer de säkert oxå bli en nitlott. men de är just nu jag lever, jag lever idag, just nu. inte igår, inte i morron. vem vet, jag kan få nå fel med hjärtat och dö i morron.
inte för jag tror de, men ändå. om de skulle hända så vill jag att ni ska veta hur
mke ni beyder för mig. ALLA betyder så jävla mke för mig, till o med dom jag är osams
med just nu. för jag har underbara minnen med alla. men jaja, nu ska jag inte sitta här och skriva hejdå brev, haha. nej men asså, ååh, nu blev de jobbigt igen. aja, kmr nt på nå just nu att skriva, skriver väl mer sen om jag kommer på nå. haha,
srry för att de blev så långt, men jag va bara tvungen att skriva av mig lite.

puss ;*